onsdag 24 augusti 2016

Sju språk i veckan.


För att utmana barnen lite extra här i skolan för särskilt begåvade barn så finns det frivilliga extralektioner. Dessa ämnen skiftar per läsår. I år kan barnen välja bland:

- Fossil.
- Gammelgrekiska.
- Körsång.
- Musikteater.
- Löpning.
- Kroatien - språk, kultur, geografi och gastronomi.
- Kinesiska, mandarin - tecken och kommunikation.

Vår son har valt fyra stycken ämnen. Fossil, Gammelgrekiska, Kroatien och Mandarin. Han läser således nu sju språk i veckan. Danska, Engelska och Tyska som är obligatoriska. Svenska som är hans modersmål som vi pratar och läser hemma. Det finns inte hemspråksundervisning i Danmark, vilket i sig gör mig grymt upprörd. Grejen var att jag skämtade när jag sa att jag skulle anmäla honom till alla tre extra språk. Det var liksom orimligt roligt att tänka sig att vi tyckte att han skulle gå i alla ämnen. Som om vi överdrev och lade oss i en fördomsfålla av hur föräldrar till särskilt begåvade ungar ses. Som att det är vi som driver på våra barn till bristningsgränsen. Jag tänkte well, vi ser vilket han väljer att fortsätta med. Men tji fick jag. Pojken kom hem fylld av energi. Helt glad. För honom var det inte ett skämt att läsa sju språk. För honom blev det en förhöjning som ledde till energiutveckling. Han blev piggare. Innan kunde han somna över tyskan eller danskan. Nu i en grupp av sju språk får alla språk energi på något sätt. Ett halleluja-moment, där är taket. Det berömda taket att söka i varje barn. Vår son närmade sig sitt tak när han fick omfamna sju olika språk i veckan. Om barnet ligger och jobbar under sitt tak så famlar det trött omkring. Knappt i fantasin kunde vi föreslå sju olika språk. Men när han fick det så var hälften av jobbet gjort. Det kan tyckas som en paradox att man bli trött av för lite utmaning och pigg av att utmanas mer. Men det är så de fungerar dessa ungar. Lägg ribban högre än var du ens kan föreställa dig. Ha tillit till det.